Varg djuret många älskar att hata!
Varg (Canis lupis)
En varg kan bli 11-12 år gammal. I hägn kan de bli något äldre.
Vikten på en vild genomsnitts hane ligger mellan 35 och 45 kilo. Tiken är oftast något mindre.
En tik kan få valpar 5-6 gånger under sin livstid. antalet valpar kan variera från två till tio.
En varg behöver minst tre kilo kött per dag. Älg står högst på menyn.
En fälld älgkalv ger lika mycket kött som 2500 smågnagare.
60 procent av jaktförsöken lyckas, och vargen väljer alltid de svagaste djuren, som är enklast att fälla.
Alla världens hundraser härstammar från vargen. Men vargen passar inte som husdjur, eftersom vargens fokus ligger på jakt. Hybrider mellan varg och hund är sällan lyckade. De kan attackera människor, eftersom hundar är mindre rädda än vargar.
Vargens Historia
Efter istiden
Vildrenen var ett av de första däggdjuren som vandrade till Sverige efter istiden.
Tätt följd av vargen.
År 4000 f Kr var Sverige befolkat. Från norr till söder. Det fanns ett överflöd av vilt i skogarna, och redan då var varg och människa konkurrenter om födan.
Medeltiden
Det fanns gott om varg i skogarna. Människor drev boskap på skogarna. Konfrontationer rådde skallgångsplikt efter varg. Den skulle bort.....
1647
Kriget mot vargen trappades up, och skottpeng på varg infördes. Ont om varg i södra och mellersta Sverige.
1700-talet
Då krigade människorna, och var då mer upptagna av att döda varandra än att döda vargar. Vargstammen växte och bredde ut sig i hela Sverige.
1800-talet
I början av 1800-talet hade människan nästan utrotat älg och rådjur. Antalet människor ökade liksom antalet tamdjur på bete i skogen ökade. Vargen fick nya bytesdjur tamdjuren - och vargstammen kulminerade.
I mitten av 1800-talet tog vargdödandet fart. 1862 fälldes de sista vargarna i Skåne. Skjutvapen och gift (arsenik och stryknin) användes för att utrota djuren. I Stockholms län avlivades de sista två vargarna 1871.
1900-talet
Den ofredade vargen drar norrut, för att överleva. Här kunde cirkeln ha slutits. Efter istidens slut var det varg och ren som invandrade först. Men då var renen vild. Att ta tamrenar är något helt annat - även om vargen inte märker någon skillnad.
Från 1900-1950 dödas 1070 vargar - varav 735 inom Norrbottens län.
1965 blir vargen fridlyst. Då finns det 10 vilda vargar kvar i landet.
1971 Projekt varg startas.
1972-1976 finns det bara en enda känd kvar längst upp i norr.
1990-talet finns det återigen etablerade vargflockar i Dalarna och Värmland.
2000-talet
Vi har en vild vargstam på ett 60-tal individer. Vargen flyttar tillbaka till skogslänen - där det inte finns renar.
Fakta:
I dagsläget finns det drygt 30.000 vargar i Europa fördelade på sju isolerade populationer:
Sverige/Norge: 100.
Spanien/Portugal: 2250.
Italien/Sydöstra Frankrike: 550.
Balkan: 3500.
Karpaterna: 4000.
Nordöstra Europa/Ryssland: 19000.
Ryska Kaukasus: 1500.
I övriga Europa är vargen sedan länge utrotad, men enligt de flesta forskare skulle arten kunna återta många av sina gamla forna domäner om den fick chansen.
Lämpliga områden som idag är vargtomma är exempelvis Skottland, Alperna, flera bergskedjor i södra Spanien, Pyrenéerna mellan Frankrike och Spanien, Vogeserna i Frankrike, Sudeterna mellan Tjeckien och Tyskland samt stora delar av Sverige, Finland och Norge.
Nedanstående är skrivet i en tid då man i Norge jagar varg med hjälp helikoptrar och snöskotrar. Samtidigt bedrivs det en mycket hård kampanj i svensk jaktpress för att få tillstånd att även börja jaga varg i Sverige. Denna sida kommer att regelbundet lämna aktuell fakta i den pågående vargdebatten.
En av många mycket märkliga insändare i ämnet vargens vara eller icke vara i en av dagstidningar här om dagen gemensamt för 90% av dessa är att dom är skrivna av jägare!
"Vi
behöver inga vargar"!
I
ett ledarstick nyligen sällar sig Gefle Dagblad till dem, som tycker att vi ska
ha fler vargar, björnar och lodjur i vårt land.
Men
varför? Jo, vargarna bör vara flera, om en livskraftig stam skall bevaras. Åter
frågar man sig varför? Jag skulle instämma, om vargen som art vore
utrotningshotad. Men det finns ju hur mycket varg som h helst, till exempel i
Sydosteuropa, Ryssland och Nordamerika. Några hundra "svenska" vargar
gör varken till eller ifrån.
Däremot
medför de skador, bekymmer och obehag för många människor, som får sitt
uppehälle, sin hobby och sin naturglädje påverkad på sätt, som tydligen
inte kan (eller vill?) förstås i vissa kretsar.
Tidningen
instämmer också i kritiken av den planerade norska jaktmetoden med helikopter.
Man kan kanske hålla med om, att det finns mera "jägarmässiga"
metoder, men helikopterjakt är effektiv och snabb. Det har påpekats, att
villebrådet skulle stressas fruktansvärt av helikoptern med hagelskytten. Men
jag har inte sett, att någon ömmat för bytets rädsla, när helikoptern bär
en skytt med pejlradiosändare.
De
sägs ibland, att de otäcka jägarna utsätter villebrådet för stress och skräck
under jakten. Och visst får väl harar och rådjur ökad puls, när de hör
hundskallet. Men de flesta svenska jägare är faktiskt välutbildade och omdömesgilla,
så slutet på jakten kommer oftast som en blixt från klar himmel för
drevdjuret. Däremot är det verkligen stress och skräck, när lodjuret tar rådjuret,
björnen älgkalven eller vargen fåret. Det vet de som sett den jakten eller
dess spår. Fast det är väl acceptabelt, för det är ju naturligt!
Jag
själv hör till dom som hostar och visslar och sjunger, när jag letar bär och
svamp i en del skogar i länet. Det känns lite larvigt, men har rekommenderats.
Jag har ju sett i tidningar, att björn och varg inte anfaller människor, men
jag är inte säker på att alla björnar och vargar har läst dom tidningarna.
Men visst är den synd, att tidigare entusiaster inte längre vill promenera
eller leta svamp och bär på sina gamla ställen mindre än en mil från länets
tätorter.
Vi har levt gott i detta land de senaste hundra åren utan björn och varg på våra bakgårdar. Så man frågar sig varför?
"Jägare
o naturälskare"
Vad
ska vi med jägarna till när vi har varg?
DETTA
PÅSTÅENDE är i paritet med insändaren av typ "Jägare och naturälskare"
som ställer sig frågan "varför det skall finnas rovdjur i Sverige? Det räcker
med att de finns i övriga Europa och världen!" påstår densamme. Jag är
så trött på dessa teori-fobiker (människor med vilddjursskräck) som helst löst
kastar ur sig osakliga argument som bottnar och förakt som bygger på okunskap.
I
forna Jugoslavien och på övriga Balkan samt Polen, Portugal, Spanien och
Italien för att nämna några av de närmaste länderna, finns det livskraftiga
stammar av varg, i genomsnitt 1500-2000 djur. Där har man normal avskjutning
varje år på cirka 100-150 djur för att hålla efter stammen så att säga.
Man skjuter av fler djur än vi har totalt i hela Skandinavien! I dessa länder
har man ett naturligt förhållande till sina rovdjur.
Insändaren
frågar sig vidare varför björn och varg skall finnas runt
"stugknuten"? Jo, därför att de gör nytta i det ekologiska
systemet. Vargens och övriga rovdjurs huvudsakliga matval är selektivt, där
sjuka, gamla och skadade djur utgör det största urvalet. Våra rovdjur lever
som det är naturligt för dem att leva och som de försökt göra i alla tider.
Signaturen "Jägare och naturälskare" som människa, har ju alltid möjligheten
till att byta hobby!
Vidare
talar du om skador och bekymmer samt obehag när du får din hobby och naturglädje
påverkad, som du uttrycker det. Visst påverkas naturglädjen om våra rovdjur
utrotas. Vad är det för skog och natur utan varg, björn och lo? Mer klövvilt,
fler viltolyckor, genetiskt dåliga stammar, visst!
Allt
detta beroende på avsaknaden av näringskedjans predatorer. Årligen dör det
fler människor av sina tamboskap än det antal människor som har dödats av
varg de senaste 200 åren.
De
människor som dödades av varg i våra trakter en bit in på 1800-talet var
ingen vild varg. Denna varg hade tidigare vistats hos en brukspatron i Gysinge
tillsammans med en annan varg. Då de inte blev tillräckligt tama beslöts att
de skulle avlivas. Det skedde med den ena vargen, den andra lyckades undkomma.
Detta gick mycket dåligt och då den var van att söka upp människan för att
få mat, blev följden att den anföll barnen. Tragedin var ett faktum. Ett dåligt
valt exempel där människans manipulering och inblandning i naturen återigen får
ödesdigra konsekvenser. Det är detta enda exempel som nästan alltid tas upp
eller åsyftas av alla vargmotståndare.
Når
det gäller skadan på tamdjur, har vi i Sverige förhållandevis givmilda ersättningar
när det gäller rovdjursrivna djur samt ekonomisk hjälp till hägn av olika
slag. Debatten är vansinnigt ensidig när det gäller just vargen. Att en sådant
litet antal djur kan väcka sådan okunnigt avsky är helt otroligt.
Sveriges
regering har från många länder in Europa fått kraftiga protester för att
inte följa Bernkonventionen när det speciellt gäller fredningen av den skandinaviska
vargen ( Norge-Sverige). Det har väckt stor bestörtning i övriga världen med
bakgrund av det stöd Sverige ger till hotade rovdjur i andra länder. Man måste
se om sin egen bakgård först innan man dömer andra. Om jaktorganisationer lägger
sitt krut på att ägna sin lobbying åt att verka för livskraftiga
rovdjursstammar (framförallt varg) kan man legitimt få jaga fler av dessa djur
i framtiden, som man länge gjort i Syd- och Östeuropa.
Till
insändaren "Jägare och naturälskare" och er andra som vill utrota våra
rovdjur vill jag bara säga:
Med
upplysning och saklig information i skolor, massmedia, från djurorganisationer,
Naturvårdsverk med flera kommer speciellt vargens överdramatiserade roll som
blodtörstig best, försvinna in i vidskepelsens mörker.
Våra
rovdjur med vargen i spetsen kommer att vinna den nyfikenhet och värdighet från
människan de är värda.
Några
tänkvärda avslutnings ord: Inlandsbanan dödar varje år fler renar än hela
vargstammen tillsammans.
Procentuellt
sett dödar örnen fler tamdjur än vargen, drygt fyra procent. Sådan här (ur
vargens synvinkel) positiv statistik kan man hålla på med hur länge som
helst.
Därför att dessa siffror inte ljuger.
BJ
Longyard
Rapport från det stora vargsymposiet i Vålådalen i Jämtland som var i mitten på mars 2001.
"Jordbruksstödet största hotet mot vargen"
Vilket är det största hotet mot vargen och andra rovdjur i Västeuropa? Brist på bytesdjur eller utrymme? Nej enligt dom flesta experter är det EU:s jordbruks stöd.
Stödet har lett till många av de konflikter vi i dag tar för givna mellan husdjurs ägare och rovdjur, konflikter som framför allt gör vargens framtid osäker.
EU:s stödsystem liksom det som finns i Norge och Schweiz innefattar en rad subsidier för djurhållning som är så generösa att enorma mängder olönsamma får, getter och kor idag betar i skogsområden och bergstrakter där annars skulle ha överlåtits helt åt de vilda djuren.
De stora rovdjuren dödar givetvis en del husdjur om dessa är lättåtkomliga. Varpå husdjurs ägarna reagerar med att förfölja rovdjuren. I praktiken har resultatet blivit att rovdjuren har förblivit sällsynta och hotande trots att det finns gott om goda rovdjursmiljöer.
En av världens främsta vargforskare, Luigi Boitani från Italien uttrycker saken enkelt:
"Vill ni rädda vargen i Europa? Glöm det där med skärpt lagstiftning och höjd kompensation för rovdjurskador. Åk till Bryssel och övertala EU-kommissionen och regeringscheferna att slopa alla bidrag till djurhållningen."
30/10 -02
Ja så har det tyvärr hänt jägarkårens skickliga lobbister som har försökt att få oss vanliga människor dvs. vi som inte jagar att skrämma upp oss ang. vargens farlighet.
Detta har man gjort genom att sprida ut att vargar äter människor speciellt barn och genom att "ta bort" dvs. utrota vargen skall vi på så sätt skydda oss!
Det har inte hänt i modern tid något angrepp på människa i Sverige!
Det som däremot har hänt alldeles nyligen är följande: En älgjägare under älgjakt sköt en bärplockare från Litauen som helt oskyldigt var ute och plockade bär! Skall något dylikt få hända 2002 i Sverige?
Ja det finns sannerligen skäl att fråga sig det? Tidigare har jägarna skjutit på varandra enbart i dom egna leden. Och har det inte varit jaktkamrater som blivit beskjutna så har det varit någon jakthund som strukit med!
Man frågar sig då följande : Vem är farligast för oss "vanliga" människor vargen eller jägarna?? Ja ett som då är säkert är att jägarna leder med ett noll beträffande farlighet i mina ögon! Betänk också att det finns 325.000 jägare kontra 100 vargar så får ni bedöma själva vem ni vill möta i skogen! Ett vapen har dock aldrig dödat någon det måste alltid finnas en människa bakom det är ett faktum!
Jag har själv jagat i över 30 år varav professionellt i 13 år och jag har själv blivit beskjuten flera gånger. Mina jakt erfarenheter överstiger dom flesta. Och jag har jagat i alla samhälls skikt från hovet till vanliga" Svenssons. Och det är långt ifrån ofarligt alla gånger i skogen då jakt pågår! Jag vill även nu påpeka att jag på intet sätt är emot jakt däremot det hyckleri som många jägare står för och det jag syftar mest på är rovdjurshatet i alla dess former.
Det har gjort att jag slutade jaga för flera år sedan.
Många jägare via insändare förfasar sig över rovdjurens grymhet och då speciellt vargens (eftersom den utgör största hotet mot jakthundar).
Man glömmer då bort att rovdjuren aldrig jagar enbart för nöjets skull, vilket är fallet med jägarna. Dessutom skadeskjuts c:a 5% av alla älgar enligt Svenska jägarförbundet varav minst 3% aldrig hittats.
Frågade man en varg skulle han säkert tycka att det är grymt också eller hur? Dessutom är det ett mkt stort mörkertal på allt annat vilt som jagas när det gäller skadeskjutning. Ta all jakt med hagelgevär där eftersök i princip är omöjliga du djuren inte blöder. För att inte tala om all jakt på fågel!
Nej jag tycker att jägarna "biter sig själva i rumpan" i deras rovdjurs policy angående den svenska rovdjurs förvaltningen. Vilket kan indirekt leda till inskränkningar på den egna verksamheten dvs. jakten.
Helt klart äter vargar hundar, får och kalvar om dom kommer åt konstigt vore väl annars vem har påstått att dom är vegetarianer?
Acceptera detta faktum och anpassa sig till gällande faktum nämligen att det finns rovdjur och kommer så att finnas. Försök istället gör det bästa av saken och försök att minimera riskerna att bli drabbad.
Elstängsel till djurägarna har visat sig mkt effektivt och man kan säkert utveckla den delen ännu mer och därmed minska skadorna mkt.
Man har försökt att via pejl på vargarna informera jägarna var dom är så att man inte släpper sin jakthund i det området.
Men vad hände jägarna införskaffade utrustning så att man kunde själva hitta vargarna och på det sättet tjuvskjuta dem. Eller så släppte man avsiktligt in sina hundar där för att på så sätt visa hur hemsk vargarna är som äter upp deras lilla jakthund.
Avslutningsvis skulle man "fråga" alla djur som blir jagade i flera timmar av en envisa jakthund för att slutligen dö för en jägares kula. Eller om dom blev jagade av ett rovdjur några minuter och där chansen att klara sig är en på fyra så tror jag dom skulle föredra det sistnämnda, Vad tror du käre besökare på denna sida?

Många får, få vargar!
I Västeuropa finns i dag cirka 3200 vargar, de flesta i Spanien och Italien. Men Boitani och många andra av världens främsta varg experter menar att det finns utrymme för minst det dubbla antalet.
Stora delar av Europa står varg tomma exempelvis Alperna, Pyrenéerna och många skogsområden i Skandinavien, fastän samma områden hyser mycket starka stammar av bytesdjur kronhjort, vildsvin, rådjur och älg i norra Europa.
Europarådet
och Internationella naturvårdsunionen har rekommenderat att vargen sprider sig
över hela Europa där möjligheter finns.
Det innebär att alla länder med undantag för Nederländerna, Belgien och
Danmark skulle ha varg inom sina gränser.
Djurbidraget är dock det största hotet enligt Luigi Boitani som nyligen presenterade sina slutsatser vid det årliga vargsymposiet i Vålådalen i Jämtland är detta ingen utopi.
Men förutsättningarna är dåliga om stödsystemet bibehålls.
"Titta på Norge där man tack vare generösa bidrag kan släppa ut 2,5 miljoner får i skogar och fjällvärld utan tillsyn. Och sedan "jaga" vargen med hjälp av helikopter och snöskotrar trots omvärldens protester. Eller i Schweiz där 3 vargar nyligen vandrade in och omedelbart sköts ihjäl sedan de dödat sammanlagt 7 får."
Stödet för djurhållning har i första hand tillkommit för att gynna eftersatta regioner, för att möjliggöra för människor att bo kvar i Europas glesbygder.
Men Boitani ställer sig frågan om inte systemet börjar bli absurt. Hur långt kan man gå med konstgjord andning?
Och
hur stora skador på naturen och det vilda skall tillåtas?
Inom EU utgör stödet för produktionen av fårkött 59% av det totala värdet,
i Schweiz 81% och i Norge 82%.
Olönsamma får? Ja det betyder att varje får som dödas av varg i Norge till
82% har betalats av de norska skattebetalarna!
Togs alla subsidier bort skulle det ha en mycket positiv effekt för vargen. Det
vore exempelvis omöjligt att låta två och en halv miljon får ockupera hela
Norge. Dessutom stimulerar olyckligt nog subsidierna sådana som bara har
fårskötsel som hobby.
Luigi Boitani är medveten om att hans åsikter är något kontroversiella men han vidhåller att stödsystemet måste skrotas eller åtminstone ändras:
"Skall landsbygden leva helt och hållet på bidrag? Varför?
Vad
är det som är så positivt med stora landområden fulla med olönsamma får?
Jag tror hur som helst att vi i Västeuropa måste börja ta upp de här
frågorna. Annars kommer vi aldrig att kunna ta vårt fulla ansvar för den
biologiska mångfalden."
Vargen lämnar ingen oberörd!
Länge Står vi och tittar på vargflocken. Vi hade en förhoppning om att gå in i hägnet för att få närbilder. Men vargar poserar inte för främlingar. De går hellre undan.
Ni skulle inte få en enda bild! sa Olle Larsson, vd för Järvzoo. Så vi står på tretrottoaren och fotografen Leif Larsson tar fram det största teleobjektivet. Snart är det är matdags, och vargarna väntar med en återhållsam otålighet. Järvzoos vargar utfodras med trafikskadade älgar och rådjur. Och slaktdjur som inte duger som människoföda men väl som vargmat. Inga välfyllda matskålar här inte. Att slita köttstycken från älgskallar är bra terapi för vargar i fångenskap.
Vargen är en ytterst kompetent jägare. Och ett ofredat villebråd för varghatare. Jagad av människor lever den på gränsen till utrotning. Ändå har vargstammen börjat växa. Även i hälsingeskogarna. Men läget är skört och sårbart. För vargen lämnar inte någon oberörd. Det finns både varghatare och vargkramare, och det kommer att ta tid innan människa och varg kan leva sida vid sida utan övertoner. Vargen är en vänlig själ. Positiv och nyfiken till sin läggning. Säger Hans Ove Larsson, som är zoolog och etolog (beteendevetare) på Skansen i Stockholm, och en av Sveriges främsta vargexperter. I 23 år har han studerat vargar, och hans fascination ökar hela tiden. Ju mer jag lär mig desto mer försiktig blir jag i mina slutsatser. Det finns ingen självklar regelbok för hur en varg uppträder.
Varje varg en individ
En bäver är alltid en bäver. Så är det inte med vargar. Varje individ har sina unika egenskaper. Byggda på just den vargens erfarenheter och förutsättningar. En ung varg som går fram till en gård, och inget obehagligt inträffar, fortsätter att gå dit. Den kan gå in i farstun för att undersöka den. Men det betyder inte att den är tam, eller orädd för människor. Den registrerar och lär sig. Hela tiden. Och det handlar inte om aggressivitet. Men vargen vill ha koll på sitt område. Sitt revir. Det är inte ens enkelt att känna igen en varg. Hans Ove har levt med vargar hemma i köket och på jobbet. Men även han känner ödmjukhet inför uppgiften, för hundar och vargar kan vara väldigt lika. Det finns några kännetecken. Han tar fram en penna, och visar vargens toppiga huvudform mellan öronen. Som en triangel. Hundens skalle är mer rund där uppe på skulten. Hunden har bred bröstkorg. Vargens är supersmal, och frambenen sitter tätt ihop.
Kindfläckar
Vargen har två ljusa kindfläckar på varje sida. Tydliga på en del djur. Mindre tydliga på andra. Och hållningen. Vargen är rak och jämnhög, medan schäfrar och andra hundar sluttar bakåt och reser sitt huvud. Spåren då? Hans Ove berättar om mannen som var absolut övertygad om att han hade sett varg. Spåren var fotograferade och han kom till Skansen för att visa. Det var inga vargspår. Det var en skogshare. När jag berättade det blev mannen ursinnig. Vargen lämnar stora, spretiga spår med långa steglängder. Men det är inte många som säkert kan säga att det här är en varg. Med tanke på hur liten vargstammen är i dag är det svårt att skaffa sig den erfarenheten. Vi har inte så många stora rovdjur i Sverige. Men det finns lo och björn. Och där kan man tala om "ensamvargar". De är inte särskilt sociala av sig. Tur är väl det. Tänk dig en flock björnar..... Björnar kan vara farliga för människor om man överraskar dem i skogen. I alla fall om de försvarar sina byten och sina ungar. Medan vargar håller sig undan. Människa står inte på vargens meny. Vi är snarare konkurrenter om bytena. Och vargar är de enda sociala rovdjur vi har. De lever tillsammans, som vi och som aporna.
Jaktsamarbete
En flock är alltid en familj, med ett alfapär som stormamma och storpappa, och deras valpar från de senast åren. Ibland kan en gammal moster eller faster hänga på. Men det är alltid en familj, och de känner varandra väl. Så väl att de kan samarbete i jakten och fälla stora älgar. Det finns en rang inom flocken. Alfaparet har en auktoritär ställning som är odiskutabel. Men den är inte statisk. Omegavargen är den som får äta sist och har absolut lägst status. Men inte för att det är en dålig varg. Det kan var den varg som har nästan lika goda egenskaper som alfahanen,, och vara den som står i tur att ta över. Han är givetvis en farlig konkurrent och måste hållas kort. Eller så är han den varg som drar i väg för att bilda en ny flock, när den gamla flocken blir outhärdlig. Det kan finnas en mening med det.
Kommunikation
Och vargar kan kommunicera med varandra. Med kroppen, precis som hundar. Så ylar de, och riktigt vad det betyder vet man inte. Flerstämmig vargsång för ros skull? Ibland kan det vara så. Ylandet kan vara vargens mobiltelefon. Det kan höras åtminstone en mil bort. I dag finns det runt 60 vilda vargar in Sverige, och lika många vargar i hägn, fördelat på åtta djurparker. Läget är skört och det finns risk för inavel. Det räcker inte ens med 200 vilda vargar för att uppnå en stabil stam. Utplantering av varg förekommer inte, och vargarna i hägnen är avlade på ett svenskt och ett finskt par genom Projekt Varg som startades 1971. Vargar i hägn parar sig inte heller beställning. Tycke måste uppstå. När det väl finns en flock och tiken får valpar, blir hela familjen djupt engagerad. Alla matar, vaktar och månar om valparna. Till och med de honor som tvingas avstå från egna valpar till förmån för alfatiken. Men det finns ett märkvärdigt beteende i flocken som ingen kan förklara. Kommer en inkräktare för att ta valparna så försvaras inte lyan. Vargarna låter det ske. Både i hägn och ute i det fria. Därför är det inte särskilt svårt för skötare att plocka valpar i hägn för att märka, väga, könsbestämma och vaccinera. Vargen har i all tider väckt starka känslor. För vargen är ett effektivt och mycket kompetent rovdjur, som även ger sig på tamboskap när tillfälle bjuds. Men räcker viltet? Älgarna? - Räcker? säger Hans Ove. Det skjuts 75000-90000 älgar per år in Sverige. Skulle vi ha en stam på 100 vargar, i familjer på sju-tio djur, skulle de klara sig på 500-600 älgar under ett år. Det räcker och blir över till jägarna. En varg klarar sig på tre kilo kött om dagen. Han berättar att i Norge dör 130 000 av de lösgående fåren varje år, och att vargen tar cirka 700 av dem.
Gysingevargen
Det är över 200 år sedan en varg dödade en människa i Sverige, och den vargen var inte helt normal. Det var Gysingevargen, som var uppfödd av människor. Har man bara elstängsel runt sina tamdjur går det bra. Om något skulle hända ändå får djurägare ersättning för skador och dödade djur. - Vargen tar inga barn. Man behöver inte vara rädd.
23/12-02
Så hände det då det som inte får hända en man i Åmål sköt en varg under rävjakt i tron att det var en räv!!
Hur är detta möjligt frågar man sig?
Tidigare i höstas sköt en jägare en bär plockare i tron att det var en älg!! Den skjutne dog , det var en 40 årig bärplockare från Litauen.
Man finner inte ord när ngt sådant händer!
Och senast igår sköts en hund korsning leonberger-bordercollie (den såg ut som en leonberger) av en annan räv jägare i tron att det var en räv! Hunden släpade sig 2 km mkt svårt skadad hem där den sedermera dog av skadorna.
Det finns skäl att fråga sig vad som föregår ute i skogarna egentligen ?
Sitter det en massa människor med vapen i händerna och skjuter på ngt dom tror sig se eller vad är det frågan om?
Varje normal människa förstår väl att så här får det inte gå till ändå händer det igen o igen!!
Det är ju direkt livs farligt för allmänheten om detta får fortgå och som jag ser det även ett hot mot allemansrätten! Ty även om man får vistas i skogen törs man ju inte för faran för liv i lem är ju tydligen större än vad någon kunnat ana.